Annons:
Etikettövrigt
Läst 1553 ggr
Silent_Hill
2016-09-23 10:26

Din inställning till giftermål

När man lever här på jorden så händer det ju att man stöter på olika åsikter när det gäller giftermål. 

En del vill inte gifta sig för att det är jobbigt att skilja sig sedan om det går i kras, för väldigt få förhållanden håller livet ut enligt dom. Medan vissa ser det som en självklarhet att gifta sig med den man älskar och andra vill inte för att dom anser det vara en religös högtid som dom inte vill beblanda sig med. 

Därför undrar jag; vad är din inställning till giftermål? Har du alltid velat gifta dig och ser det som en självklarhet? Har du inte velat men ångrat dig? Eller vill du aldrig gifta dig?

Varför/varför inte?

MVH Silent_Hill
Sajtvärd på Vetenskap & Bröllop
Medarbetare på Wicca

Annons:
[fritte1974]
2016-09-23 10:43
#1

gifta mig kan jag göra men då borligt. Varför för kyrka är till för de tronde till Gud vilket jag ej är

Sommarek
2016-09-23 10:58
#2

Jag har varit gift i över nio år och vill inte byta.  :)   Dock skulle jag aldrig kunna tänka mig att gifta mig i kyrkan; min aversion mot kristendomen växer tyvärr bara mer och mer ju fler "kristna" jag pratar med. Men som gest är det fint att visa att man vill hålla sig till en person, tycker jag. (Och, om man ska vara lite tråkig, rent praktiskt kan det vara en bra idé vad gäller rättigheter, arv och annat.)

Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus

Fridaaaa
2016-09-23 11:04
#3

Aldrig velat gifta mig och har den inställningen ännu :)
Om jag mot förmodan skulle ändra mig, så är det borgligt som gäller med typ 2-3 personer med, inte mer. Men tror inte jag kommer ändra mig.
Vet inte vart det kommer ifrån inställningen men mina föräldrar är "bara" förlovde och varit i 26-27 år, och fungerat så bra så tja kanske därifrån :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[fritte1974]
2016-09-23 11:12
#4

3 hålller med kloka dig. Men kanske gifta sig för barnens skull

Fridaaaa
2016-09-23 11:35
#5

#4 Vi barn har inte märkt något av att de inte varit gifta och inte dem själva heller.
Men beror ju på hur förhållandet är, hur de är som personer mm också.

Tycker man enbart ska gifta sig för sin egen skull.  Och se till att det fungerar annars utan att varit gifta om man går skilda vägar sen.

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[fritte1974]
2016-09-23 11:38
#6

4 jag tänkte mera om en dör och man har hus med mera för barnens skulle

Annons:
Fridaaaa
2016-09-23 12:07
#7

#6 Går ju att ordna ändå :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

OlgaMaria
2016-09-23 15:33
#8

Jag har alltid velat gifta mig och är mycket nöjd med att vara gift. För min del känns det väldigt viktigt med förbundet man ingår med varann, känns som en fantastisk grund i relationen om man tror på det och tar det på allvar båda två. Vi hade ett väldigt stort bröllop, i efterhand önskar jag att det hade varit mycket mindre men min man ville ha stort och vi har båda stora släkter så det hade varit lite svårt. Hursomhelst - vill inte vara utan att vara gift, men grejen är verkligen inte att ha ett bröllop, det tycker jag man kan göra på tusen olika sätt, litet, stort, enkelt, överdådigt, kyrkligt, borgerligt…

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Fridaaaa
2016-09-23 15:52
#9

#8 Så känner vi, fast utan giftemål :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Kalli
2016-09-24 19:50
#10

Jag var nog helt inne på att gifta mig när jag var yngre, visa världen vår kärlek, att det var på allvar och allt det där. Numera känns det inte alls viktigt. Jag kan fortfarande tänka mig att gifta mig med har inget behov av det. Skulle det bli av är det mest en juridisk fördel (som dock kan lösas på andra sätt än giftemål) och skulle skulle ett litet bröllop med familj, vänner och husdjur. :)

Åsa S
2016-09-24 21:56
#11

Är troende och för mig var det viktigt vänta på den jag kunde se mig gift med för resten av livet därför gifte jag mig inte förren jag var 42 då är man rätt färdigväxt och det är inte så mycket som ändras i livet. Meningen med bröllopet var dock viktigare för mig än storleken på bröllopet så vi hade ett rätt enkelt kyrkobröllop.

Elsa
2016-09-27 21:54
#12

Jag har länge känt att jag ville gifta mig, när jag var tillsammans med min första pojkvän så pratade vi om det en del (jag var dock endast 14 då vi blev tillsammans, och 17 när vi gjorde slut). Det var ju mest bara på skoj.

Jag gifte mig nu i somras, vi visste väl båda att vi ville gifta oss, trots att vi inte pratat om det så mycket. Jag har mest sagt att det vore en rolig grej, så blev ganska paff då han frågade :) vi hade ett ganska stort kyrkligt bröllop, med ca 70 gäster.


Gaara
2016-10-03 18:53
#13

När jag var så pass ung så jag gick i grundskolan så ville jag inte gifta mig, anledningen var väl att jag trodde det bara var för troende människor, något min mamma antagligen lurat i mig då hon fortfarande anser lite grann att det är så. :P

Men när jag hade min andra pojkvän så tyckte jag att det skulle vara fint. Han ville dock aldrig gifta sig och det blev ju aldrig av. Förlovade blev vi dock för att jag övertalade honom till det. Det var inte det minsta romantiskt eller fint och jag är glad att vi aldrig gifte oss och att förhållandet tog slut. I alla fall så ville jag förlova mig för att jag tyckte det var ett fint sätt att visa att man hörde ihop, att man just då kände att man ville dela livet med den andra. Han däremot tyckte endast att förlovning och giftermål var något man gjorde för att ha en hållhake på den andra, för det var så han upplevde det med andra såna relationer i hans närhet (t.ex hans far och dennes nya)

När jag träffade min nuvarande sambo och vad jag upplever är mitt livs kärlek så föll alla bitarna på plats. Det finaste är ju att han aldrig var intresserad av förlovning och giftermål när han var tillsammans med sitt ex (Och det var något som var VÄLDIGT viktigt för henne) Men med mig så tvekade han aldrig över att han faktiskt ville fria till mig och att vi sedan skulle gifta oss. :) Dock så ville han hinna bo ihop samt vara tillsammans ett tag innan han kunde tänka sig en förlovning. :) Nu har jag väntat i typ ett år på det där frieriet och vi har bott ihop i ca ett och ett halvt år. Han har nämligen sagt att det kommer ske i år.  Och de senaste veckorna har han sagt att det kommer ske snart. Så det är bara att fortsätta vänta. :D

Och ja, utöver det här med kärlek och att höra ihop så handlar det en del om att köpa hus ihop och bilda familj osv. Det går ju bra annars också (mina föräldrar har aldrig varit gifta eller förlovade men har både hus och barn) Men ändå. :) Samt att jaaa, jag vill ha ett mysigt och roligt bröllop! :D

Annons:
Sarafiaklara
2016-10-04 16:06
#14

Bröllop och förlovning har aldrig varit särskilt viktigt för mig. Men då min sambo och jag skulle fira att vi varit ihop i tio år kände jag bara att det var dags för förlovning vilket jag föreslog för min sambo så vi gjorde det på vår tioårsdag utan något frieri eller liknande. Sedan växte idén om ett bröllop bara fram och nu har vi planerat in bröllopet till juli 2017. Desto längre vi kommit med planerna desto viktigare börjar bröllopet kännas på nåt vis, även om det också känns lite nervöst. Tycker mest att det ska bli kul och känslosamt att fira vår kärlek och förhållande med en cermoni och en rolig fest för våra nära och kära.

[Devya]
2016-10-04 16:25
#15

Jag har aldrig velat gifta mig för jag tycker att hela konceptet är lite fjantigt. Jag har dock inte emot något att gifta mig om min sambo verkligen vill. Jag ingår heller "living-together-agreement". Det är liksom att garantera våra rättigheter och skyldigheter då vi bor tillsammans som ett par och även om vårt förhållande tar slut.

Däremot vill min sambo ha ett stort bröllop i kyrkan och jag fullständigt HATAR tanken på det men jag antar att jag är sist och slutligen tvungen att genom gå den mardrömmen. Leker med tanken på att hyra in en "look-a-like" så jag inte behöver vara på plats….

Fridaaaa
2016-10-05 09:18
#16

#15 Klart att du inte är tvungen i det. Han får ju respektera om du inte vill ha stort bröllop i kyrkan liksom och mötas på halva vägen :)

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Silent_Hill
2016-10-06 09:16
#17

#13 Åh, vad spännande! Det är ju inte så lång tid kvar av året 😃

#15 Varför skulle du vara tvungen till det? 🤔 Ska man gifta sig så får man ju komma överens om en cermoni som passar båda.

MVH Silent_Hill
Sajtvärd på Vetenskap & Bröllop
Medarbetare på Wicca

[Devya]
2016-10-06 16:27
#18

#16 Han har dock alltjämt velat ha ett stort bröllop. Det är liksom något han jämt har drömt om. Det känns ju orättvist om jag tar den drömmen ifrån honom. Jag får väl bara bita ihop och jag tror knappast jag är den enda som har fått göra det. Känner flera män som hade stort bröllop fast det aldrig var deras önskan, tvärtom.

#17 Jag tar inte bröllop särskilt allvarligt men det gör ju han så då får jag bita ihop den där dagen då. Han får dock planera allt, jag håller mig utanför sådant. =P

Fridaaaa
2016-10-06 16:57
#19

#18 Jag tycker att han ska respektera din önskan med och mötas på halva vägen.
Jag hade vägrat göra det jag absolut inte vill

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Gaara
2016-10-06 20:44
#20

#19 Håller med dig! Det blir bara fel om man gör saker mot sin vilja och ingen blir lycklig av det. Jag t.ex lyckades ju övertala mitt ex till att förlova sig med mig när vi var tillsammans. Vilket han inte ville. Och det var varken romantiskt eller lyckat.

#18 Läs gärna det jag skrev till nummer 19 samt det här. Hur romantiskt och speciellt tror du det stora bröllopet blir när bruden egentligen inte vill ha det och känner att hon måste "bita ihop" en hel dag? Tror inte riktigt han skulle känna den glädjen han tänkt sig då när han ser att du är obekväm. Som Fridaaaa säger, mötas halvvägs är väl det bästa så båda blir nöjda.

Annons:
citytjejen
2016-10-07 10:25
#21

För mig är giftermål inte något absolut nödvändigt eller viktigt. Innan jag träffade min man hade jag inga tankar på giftermål alls.  Anledningarna till att jag och min man gifte oss är att vi känner att vi är så rätt för varandra som man kan bli. Och så är det ett bevis till varandra att vi verkligen menar allvar med vår relation.

Som en liten bonus ser vi också det hela som en kul grej, något oväntat som ingen av våra vänner (och knappt vi själva haha)  hade väntat sig. En kul överraskning helt enkelt! Vi gifte oss efter ganska kort tid tillsammans och med bara de allra närmaste närvarande, övriga släkt och vänner fick veta om giftermålet först efteråt 🙂

/Christina

[Devya]
2016-10-07 17:33
#22

#20 Alltså jag vill gifta mig med honom det är bara bröllop som jag tycker är helt bs.

Han älskar bröllop då hela stora släkten samlas. Det har nog inte så mycket att göra med romantik.:) Om han vill ha ett bröllop så ska han få det. Jag som sagt hatar hela den biten och tycker det är slöseri med pengar, men om det gör honom lycklig, varför ska jag då stå i vägen för det?  Jag har inget  emot att bita ihop och vara social för en dag även om jag innerst inne kommer att hata varje sekund. Hittils har jag lyckats bra med att hålla upp en trevlig och social fasad fast jag innerst inne avskyr stora sociala evenemang. Har under ett par månader redan fått vara på tre olika fester där hans vänner och familj samlats (70 pers).  Det är liksom sådan man får utstå då man har en partner. Man gör uppoffringar helt enkelt.

Lär dock vara lite lustigt då han lär bjuda hela släkten och en massa vänner (ca 70 pers) och jag tror jag får högst 5 pers att komma.

Sarafiaklara
2016-10-08 01:36
#23

#22 Men när ni pratar om det vad säger han om att du inte vill ha/känner dig bekväm med ett stort bröllop? Klart man får stå ut med saker när man har en partner men det gäller ju åt andra hållet med.

[Devya]
2016-10-08 06:24
#24

#23 Han blir tyst och ledsen då han hör hur jag ogillar bröllop så jag har bara slutat prata om det hela. Det här är något han verkligen vill, något han har velat ha ända sedan han var liten. Det är alltså en av hans större och viktiga drömmar. Känns lite väl taskigt av mig om jag skulle vara orsaken till att han inte kunde få sitt stora bröllop. Förstår du? Det är väl ingen större fara om jag behöver genomlida endast EN dag. Värre att han får gå igenom hela livet och vara besviken över att han inte fick det där stora bröllopet. 

Alltså med andra ord tänker jag lite logiskt på saken. Vad är värre, en dag där jag tvingas vara social eller en hel livstid där min kille är besviken över att det inte blev som han alltjämt hade drömt om? Jag hatar bröllop men jag älskar min kille och därmed vill jag ge honom det där. Konstigare än så är det inte.

Sarafiaklara
2016-10-08 08:25
#25

#24 Jag förstår. Har ibland svårt att sätta mig in i den tanken eftersom varken jag eller min partner har drömt om bröllop på det sättet. Förhoppningsvis kanske det känns bättre för dig på själva dagen eller att du åtminstone blir nöjd efterråt när du tänker tillbaka på bröllopet…

Lia
2016-11-15 17:47
#26

För mig är giftermål jätteviktigt. Jag har sett fram emot den dagen sen jag var liten, och längtar fortfarande. Jag fann min framtida make för 6 år sen, och ju närmre det är desto svårare är det att vänta. Men samtidigt vill jag inte stressa fram något, det är viktigt att det får ta sin tid. Och det är inte förrän om runt 4 år ändå. Men jag har redan planerat en hel del, jag vill ju att det ska bli helt perfekt och sagolikt 🙂

Upp till toppen
Annons: