# Löften
Author: CarolineJ

Skrev ni egna löften. Alternativt ska ni skriva egna löften eller ta/tog det vanliga där man säger efter vigselförrättaren.

Jag vill egentligen skriva egna men jag är rädd att jag kommer vara så nervös att jag kommer glömma allt. Och jag tycker inte att det ser så värst fint ut att stå där upp med en lapp i handen.

Man skulle dock kanske kunna göra "lappen" fin. Typ trycka den ordentligt på tryckeri. I samma stil som inbjudningskorten kanske.

## Comment 1
Author: [Borttaget]

vi går inte i giftastankar ännu, men visst har man gått runt å drömt på hur man vill ha det ;) Jag tycker det är så mycket mer personligare att ha egna löften. Men jag är nog rädd att jag skulle bli så rörd av min sambos löften till mig att jag skulle storgrina, tur det finns vattenfast smink ;)

## Comment 2
Author: Wiemona

Bästa kompisen och hennes man hade egna löften.De blev så rörda av att höra varandras löften att de grät och hulka båda två och vi i kyrkbänkarna kunde inte låta bli att skratta!

## Comment 3
Author: AlbaStiffler

Vi hade inte egna löften men skulle säga något litet personligt inblandat i det vanliga "jag lovar att..." som ingår i akten. Mannen börjar att säga sitt och i vårt fall så började min man att gråta. Stora stakra tuffa karln stod där och snörvlade och fick inte fram ett ord.\*fnissar\* Så han fick efter en paus bara fram de 3-4 meningar som är obligatiriska i akten och som står på en lapp som prästen räcker över. han klarade helt enkelt itne av att säga sina fina ord om mig... Själv var jag på en lyckotripp i denna stund och hade mungiporna uppe vid öronen. Föstod inte alls vad han gjorde när han började snörvla. Tanken som for genom mitt huvud vad "men vad gör han, i´nte kan han väl gråta nu när jag är sååååå glad, vad ska jag nu göra, ska jag åxå gråta?", men jag klarade inte av att bli rörd eftersom jag hade ett sånt lyckorus så jag började nästan skratta istället, vilket gjorde det hela ännu mer komiskt när det väl var min tur att säga "jag lovar att..." och läsa mina 3 meningar.

När det väl var min tur tyckte jag det lät så konstigt om jag ensam skulle hålla mitt lilla förberedda tal, så jag sa helt enkelt bara en väldigt kort version av det: "Du gör mig lycklig... jag lovar att... blaj blaj blaj (den vanliga akten)".

Så mitt tips till er, håll er kortfattat om ni ska klara av att säga något. Säg något som är kort, max 2-4 meningar långt och något ni kan memorera. Skippa lappen och skippa speciellt den där fina tryckta lappen. Vill ni ha en lapp så be prästen ge er den när det är dax. Vår lapp var så liten att den knappt syntes och det blev trevligare än om man skulle haft ett stort ark att böla över... hahaha...