Hej på er! Ville bara skriva om det mest romantiska jag varit med om. Det var den dagen min blivande man friade till mig. Och nu har vi även bestämmt att maj 2010 blir det bröllop.Dock inte exakt datum än. Så här kommer det!

Vaknade upp på morgonen och trodde att vi skulle åka till Kalmar konstmuseum klockan tre tillsammans med Bill och Siw (mina svärföräldrar). Det var sagt till mig att det var för att Siw hade fyllt år dagen innan och jag tyckte det skulle bli jätte kul!

Så blev det inte.

När vi kom dit klockan tre så var inte Bill och Siw där som de skulle och vi tog en runda uppe på slottsmurarna vid Kalmar slott för att slå ihjäl lite tid. Trodde jag.

Vid ett av tornen stannar vi och sätter oss på en bänk, tittar på kanadagässen nedanför oss och ser ut över vattnet. Det har varit ganska mulet under dagen men nu börjar solen lysa och det börjar bli riktigt skönt. Vi sitter där på bänken och pratar om hur fint Kalmar är därifrån och håller handen.

Jag har ljugit om en sak, säger Jack.
Nu förstår jag ingenting. Vad är det han har ljugit om?
Bill och Siw ska inte alls komma idag.
Det är helt blankt i huvudet på mig… Varför skulle vi då hit?

Jack tar min hand, reser sig upp och går ner på knä framför mig.

Lina, jag älskar dig så mycket, vill du bli min fru?
Jag håller händerna framför munnen och gråter, gråter av glädje, gråter av chock och gråter för att jag har denna underbara, fina och älskade man.

Ja säger jag om och om igen, klart jag vill!
Han sätter på min ring i vitguld och rött guld och sen kysser han mig. Sen sätter han på sig sin ring också. Vi kramas, vi gråter, vi kysser varandra en lång stund och folk som gick förbi bara log emot oss!

I ringen står det: Jack 080816 AMOR VINCIT OMNIA (kärleken övervinner allt)

Vad ska jag säga. Jag var lyckligast i världen!

Efter det gick vi på Kalmar konstmuseum och höll varandra i handen, vi kunde inte låta bli att stanna och kyssa varandra som ett nyförälskat par. Vi var så lyckliga.
Klockan fem skulle vi vara på byttan sa Jack och till dess gick vi runt i parken, gick till vårt träd, det lustiga trädet i parken som ser ut som en fontän. Där hade vi ristat in våra namn första sommaren tillsammans, det var 4år sedan.

Åt en underbar middag på byttan och jag kunde inte låta bli att gråta några tårar till under middagen när trubadurerna spelade låt efter låt om kärlek.

Men vill ni veta vad det finaste var? Att han hade gått till min pappa och bett om min hand. Inte ett öga var tort hos familjen Olsson efter det!

Älskar dig så hemskt mycket! Min Jack. Min trolovade. Min älskade!